Bakgrund

Våren 2009 ringde en reporter från tidningen Amelia mig och frågade om jag ville vara med i ett reportage om olika semesterkvinnor. De behövde en person som mest tog det lugnt på semestern, eller "softade" som reportern uttryckte det.

Eftersom jag är intresserad av den makt, tidningar som Amelia har att skapa normer för kvinnlighet, tackade jag ja. Jag läste så många nummer av tidningen jag kunde komma över, och en av de saker som jag slogs av mest var en känsla av att jag som läsare/kvinna förväntades vara på ett visst sätt och bry mig om vissa saker. Exempel på det är alla bantningstips, "gör-om-mig"reportage och sminktips som utgör en ganska stor del av tidningen. Samtidigt betonas om och om igen i Amelias "livsstilsreportage" hur viktigt det är att som kvinna ta hand om sig själv, släppa på prestationer och att känna att man duger. Med såna dubbla budskap är det lätt att ifrågasätta Amelias chefredaktör som på amelia.se säger:

"Tidningen Amelia ska fortsätta vara din bästa tidningsvän, en väninna att skratta med, känna igen sig i, inspireras av, längta efter, få tips av och hämta stöd i. Någon som ser dina bästa sidor och tar ställning för dig!"

Jag läste alltså ett stort antal gamla intervjuer ur Amelia och lärde mig citat ur dessa utantill. På detta sätt kunde jag klippa och klistra ihop den perfekta Ameliakvinnan till mig själv. Under intervjun svarade jag sedan bara utifrån dessa citat.

Min tanke var alltså att precis som jag uppfattar att Amelia reproducerar en viss typ av kvinna (heterosexuell, vit, vacker, lycklig, okomplicerad osv) så skulle jag reproducera samma kvinna i min intervju, genom att bokstavligen återanvända svar från gamla intervjuer. Intervjun publicerades i Amelias sommarnummer 2009.

Läs artikeln >>

<< Tillbaka